Om min pappa!

Min pappa är alkoholist och bor uppe i Malmberget som han gjort i hela sitt liv.
Han är 44år gammal och har druckit så länge som jag har funnits.
Min pappa har gjort mig besviken många gånger genom att lova saker och inte hållt det.
När jag var liten och var hemma hos pappa kunde han vara mycket aggresiv, han kunde gapa och skrika när han var full. Kommer så väl ihåg när jag var omkring fem år, jag hade väldigt svårt att sitta still och pappa retades sig på det. Han sa åt mig att sitta still men jag lyssnade inte, då gav han mig en höger.

Pappa har två barn med en annan tjej som lämnade pappa och flyttade till Piteå. Kommer ihåg en gång när pappa hade lovat mig att vi skulle åka dit och hälsa på. Jag var så himla förväntansfull och bara längtade. När dagen väl kom så ringer pappa till mig och säger att det inte blir av pga att han har ångest och inte alls mår bra, vilket jag tycker bara är en dålig ursäkt från honom. Så ännu en gång blev jag besviken på honom.

Det värsta han har gjort var på min tretton årsdag. Jag åkte upp till honom för att umgås med honom och fira min tretton årsdag där. När jag kommer hem till pappa så är han jätte full och babblar en massa. Men jag brydde mig inte så mycket. Sen nämnde han att han hade gjort det fint för att jag skulle komma, vilket var en lögn. Det första jag gjorde var att städa bort alla öl burkar som stod överallt i lägenheten och sängen var inte ens renbäddad.
När min tretton årsdag kom så köpte jag tårta för mina egna pengar, för pappa köpte öl för sina sista. Pappa ville inte delta i födelsedagen utan han gick över till min faster för att dricka. När alla hade åkt hem kom pappa hem jätte full och sa att han skulle ut på krogen, vilket gjorde mig riktigt besviken. När jag hade varit där uppe så hade pappa inte haft så mycket mat hemma, så när jag kom hem var jag helt förstörd, mådde riktigt dåligt över hur han behandlat mig. Efter det träffade jag inte pappa på ca tre år. Började efter det att gå till en kurator en gång i veckan för att prata ut, blev även självdestruktiv genom att skära mig själv.

Idag har jag ganska bra kontakt med honom, men vi pratar inte så ofta. Jag har börjat med att det är upp till honom att höra av sig till mig. Att det är han som ska kämpa för att hålla kontakten med mig.


           



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0