Länge sedan som jag bloggade...
Jag har mått sådär. Börjar må bättre nu vilket är skönt. Har fått medicin utskriven av läkare, antidepprissiva. Det funkar ganska bra, jag tar en dag i taget och fortsätter att kämpa på varje dag. Det har hänt ganska mycket, det med min lillasyster. Jag ska berätta, hon ramlade och fick åka till Uppsala sjukhus. Allting har gått jätte bra:) Hon är som hon var förut och har fått komma hem. Har nu varit hemma i ca en månad. Så det känns jättebra. Det var det värsta som har hänt mig.
Sen är det fortfarande slut mellan mig och mitt x, men det är nog lika bra. Vi har det faktiskt bättre nu än vad vi hade när vi var tillsammans, det känns som det i alla fall. Men som sagt jag tar det lugnt och så får man se vad som händer i framtiden, kanske blir det du och jag igen det vet man aldrig.
Idag har jag ätit medicinen i tolv dagar och så har jag ökat dosen till en tablett istället för en halv. Ångesten har dämpats mycket, men nu ska ju min kropp vänjas med en tablett så de tar ju tid tills det helt hjälper eller vad man ska säga.
Till hösten blir det nog att börja plugga. Känner mig så rastlös om dagarna, måste ha någonting att göra annars blir jag galen snart. Försöker hålla igång med att komma ut och röra på mig minst en gång om dagen vilket är jätte skönt.
Går nu hos en kurator en gång i veckan, vilket känns bra att kunna ventilera med någon. Sen ska hon och jag ta en halv dag här fram över och buss träna, vilket är jätte viktigt. Jag måste börja träna och kunna åka iväg.
Nu vet ni lite grann hur det ser ut för mig. Jag ska försöka att bli bättre på att blogga...
Ha det bra alla... Kram
Sen är det fortfarande slut mellan mig och mitt x, men det är nog lika bra. Vi har det faktiskt bättre nu än vad vi hade när vi var tillsammans, det känns som det i alla fall. Men som sagt jag tar det lugnt och så får man se vad som händer i framtiden, kanske blir det du och jag igen det vet man aldrig.
Idag har jag ätit medicinen i tolv dagar och så har jag ökat dosen till en tablett istället för en halv. Ångesten har dämpats mycket, men nu ska ju min kropp vänjas med en tablett så de tar ju tid tills det helt hjälper eller vad man ska säga.
Till hösten blir det nog att börja plugga. Känner mig så rastlös om dagarna, måste ha någonting att göra annars blir jag galen snart. Försöker hålla igång med att komma ut och röra på mig minst en gång om dagen vilket är jätte skönt.
Går nu hos en kurator en gång i veckan, vilket känns bra att kunna ventilera med någon. Sen ska hon och jag ta en halv dag här fram över och buss träna, vilket är jätte viktigt. Jag måste börja träna och kunna åka iväg.
Nu vet ni lite grann hur det ser ut för mig. Jag ska försöka att bli bättre på att blogga...
Ha det bra alla... Kram
Kommentarer
Trackback
